Med all den tonvikt som läggs på utbildning i vårt samhälle är det märkligt att inse, att det aldrig har funnits någon faktisk studieteknologi eller utbildningsteknologi. Det låter väldigt långsökt, men det är sant. Det fanns en skol-teknologi, men den hade inte speciellt mycket att göra med undervisning. Den bestod av teknologin för hur man går i skolan, hur man undervisas och hur man får skrivningar, men det fanns ingen egentlig teknologi för undervisning eller studier. När en sådan teknologi saknas finner människor det svårt att uppnå sina mål. Att veta hur man studerar är livsviktigt för var och en.

Den första lilla dörr som måste öppnas när man börjar studera är villigheten att veta. Om den dörren förblir låst, riskerar man att hamna i saker som utbildningssystem med fullständigt memorerande, ord för ord, vilket inte kommer att resultera i någon kunskap. Ett sådant system skapar enbart någon som har utexaminerats från en kurs och som möjligtvis kan rabbla upp fakta som en papegoja, utan någon verklig förståelse eller förmåga att göra någonting med det han har lärt sig.

Så varför studerar man? Innan man har klarlagt detta kan man inte göra något intelligent av det.

En del studerande studerar för skrivningarnas skull. Den studerande tänker för sig själv: ”Hur skall jag återge det här när jag får en viss fråga?” eller ”Hur skall jag klara skrivningen? ” Det är rena rama galenskapen, men olyckligtvis just det som många studerande har gjort på universiteten.

Ta en man som har byggt hus under lång tid. En dag får han en assistent som just fullbordat sin universitetsutbildning i hur man bygger hus. Han blir tokig! Den akademiskt utbildade har studerat det i åratal, men vet ändå ingenting om det. Och den praktiske förstår inte hur detta kan komma sig.

Anledningen är att mannen som just blivit klar med universitetet studerade allt materialet för att han skulle bli förhörd på det; han studerade det inte i syfte att bygga hus. Mannen som har varit ute i det praktiska livet är inte nödvändigtvis överlägsen i det långa loppet, men han kan sannerligen få hus byggda, för alla hans studier är baserade på: ”Hur tillämpar jag det här på husbyggande?” Varje gång han tar upp en annons, en bok eller något annat, frågar han sig medan han läser: ”Hur kan jag tillämpa det här på det jag gör?”

Detta är den grundläggande och viktiga skillnaden mellan praktiska studier och akademiska studier.

Det här är orsaken till att en del människor misslyckas i praktiken efter att de har utexaminerats från en kurs.

I stället för att titta på data och tänka: ”Kommer det här att vara med på skrivningen?”, skulle man klara sig mycket bättre om man frågade sig själv: ”Hur kan jag tillämpa det här materialet?”, eller ”Hur kan jag använda det här i praktiken?”

Med detta i minne skulle en person få ut mycket mer av sina studier och skulle faktiskt kunna omsätta det han studerar i praktiken.

Den studerande som vet allt

När det gäller själva ämnet inlärning, är det första datumet man måste lära sig och det första hindret man måste övervinna: Man kan inte studera ett ämne om man från början tror att man redan vet allt om det.

En studerande som tycker att han vet allt som finns att veta om ett ämne, kommer inte att kunna lära sig någonting om det.

En person kanske redan känner till ett ämne genom tidigare erfarenhet och efter att ha haft framgång i området, tror han nu att han vet allt om det. Om han därefter studerade en kurs i ämnet skulle han studera genom ett filter av: ”Jag vet allt om det här.”

Med ett sådant i vägen kan man köra fast fullständigt i sina studier och inte göra några framsteg.

Det här gäller studerande inom vilket ämne som helst.

Om man kan inse att man inte redan vet allt om ett ämne och kan säga till sig själv: ”Här finns något att studera, låt oss studera det”, kan man övervinna det här hindret och då kan man lära sig något.

Det här är ett mycket, mycket viktigt datum för varje studerande. Om han förstår det och tillämpar det, står dörren till kunskap vidöppen för honom.