Varför orduppklaringsmetoden ”Att läsa högt” fungerar
En studerande som förstår alla ord på den sida han läser kan felfritt läsa sidan högt. Han känner sig pigg och klartänkt och förstår vad han läser helt och hållet. Men när en studerande går förbi ett ord eller en symbol som han inte förstår, vållar missförståndet en störning i hans röst eller kroppsliga beteende (fysiska tillstånd), hans röst kanske förändras, han kanske stakar sig, grimaserar, kisar eller reagerar på något annat sätt.
Detta är lätt att förstå, om man betänker att en person kan känna att det står stilla för honom när han har gått förbi ett ord eller en symbol som han inte förstod. Kanske gör han ett misstag i sitt läsande precis där missförståndet är, eller kanske läser han vidare, förbi missförståndet, och gör ett misstag på ett ord eller en symbol längre fram. Han känner sig trögare och försöker kompensera tröghetskänslan genom att läsa mer ansträngt. Detta visar sig alltid i en icke-optimal handling av något slag, som orduppklararen genast måste upptäcka och hantera.
En icke-optimal reaktion är vad som helst som den studerande gör utom att läsa sidan ledigt, naturligt och felfritt. Exempel på några av de icke-optimala reaktioner som kan uppträda är:
1. Den studerande lägger till, utelämnar eller förändrar ett ord i den mening han läser.
2. Den studerande stakar sig på ett ord eller uttalar det felaktigt.
3. Den studerande gör en paus eller läser långsammare.
4. Den studerande rynkar pannan eller ser osäker ut.
5. Den studerande blir stel eller spänner en kroppsdel, t ex kisar med ögonen, knyter händerna hårdare, biter sig i läppen eller uppvisar någon annan kroppslig reaktion.
6. Den studerande läser ansträngt.
7. Den studerande läser med en munvig, robotaktig attityd (det är sådan han blir efter att någon som inte känner till något om missförstådda ord har tvingat honom att läsa ”korrekt”).
Andra manifestationer kan förekomma.
Det ovanstående är inte en komplett lista över reaktioner, den är avsedd att ge en uppfattning om vad man skall leta efter. Det skall i rättvisans namn sägas att man kan staka sig när man läser, om man försöker läsa i dålig belysning, om man har ögonbesvär eller om trycket, handstilen eller skrivna korrigeringar i texten är mycket svåra att tyda. Därför är det nödvändigt att man gör orduppklaringsmetoden ”Att läsa högt” endast i god belysning, och att personen har glasögon på sig, om han behöver glasögon. Det får inte finnas fläckar eller överstrykningar i själva det material som orduppklaras. All otydlig text och alla tänkbara anledningar till att han inte kan se texten måste undanröjas. Annars kommer den studerande bara att säga att han inte kunde se det eller att belysningen var dålig, eller uppge något annat felaktigt skäl.
Varje gång personen gör ett misstag i sitt läsande eller reagerar på något icke-optimalt sätt, hittar man alltid ett missförstått ord före denna punkt eller ibland vid själva punkten.
Exempel: Den studerande läser sidan högt. Han läser: ”Roland gick hemåt sakta och tankfullt”, och rynkar sedan pannan. Orduppklararen säger: ”Stopp” och frågar sedan: ”Finns det något ord eller någon symbol där som du inte förstod? (Om den studerande undrar varför han blev hejdad, talar orduppklararen om för honom vilken reaktion som han lade märke till.) Den studerande tittar igenom det han har läst. Han känner sig osäker på ordet ”sakta”. Han säger detta till orduppklararen och ordet ”sakta” slås upp i ordboken. Den studerande använder det i meningar tills han förstår det helt och hållet.
När ordet som var missförstått är lokaliserat och uppklarat, lyser den studerande upp och börjar åter läsa tydligt och korrekt.
Hur man gör
1. Studerande och orduppklarare sitter mittemot varandra.
Den studerande och orduppklararen sitter mittemot varandra vid ett bord eller ett skrivbord. Båda har ett eget exemplar av den text som skall orduppklaras. Orduppklararen måste samtidigt kunna se både den studerande och sidan framför sig.
2. Ordböcker finns till hands.
En bra, enkel ordbok och alla andra ordböcker som den studerande kan behöva finns till hands. (Använd framför allt inte en ”för liten ordbok”. Denna skiljer sig från en enkel, välformulerad ordbok. En för liten ordbok är vad man i allmänhet finner på varuhusens pocketavdelningar. Mycket ofta definierar den ord A som ord B, och definierar sedan ord B som ord A. Den utelämnar också alla alternativa definitioner och alla tekniska definitioner.)
3. Den studerande hittar ett missförstått ord.
Innan den studerande börjar läsa, skall han informeras om att om han läser någonting som han inte helt förstår, skall han säga till orduppklararen. Om han ser ett ord han inte förstår, måste han stanna till, slå upp ordet och klara upp det, istället för att gå förbi det. Den studerande bör också uppmuntras att själv finna och klara upp missförstådda ord. Med den här metoden hindrar orduppklararen aldrig den studerande från att klara upp ett ord som denne tycker är missförstått. Orduppklaringsmetoden ”Att läsa högt” ger förmågan att göra detta, så att den studerande i framtiden finner och klarar upp sina egna missförstånd.
4. Den studerande läser texten högt för orduppklararen.
Den studerande läser texten högt för orduppklararen. Medan den studerande läser, följer orduppklararen med i ett eget exemplar av samma text och iakttar och lyssnar på den studerande.
Orduppklararen måste vara mycket uppmärksam och se eller höra varje icke-optimal reaktion hos den studerande, när denne läser.
5. En icke-optimal reaktion är lika med ett missförstått ord.
En icke-optimal reaktion från den studerande, med avseende på vad han läser, är den ledtråd som säger orduppklararen att den studerande har stött på ett missförstått ord. Orduppklararen och den studerande måste nu exakt lokalisera det missförstådda ordet eller den missförstådda symbolen. Det finns före eller ibland vid den punkt där den icke-optimala reaktionen inträffade.
6. Finn missförståndet.
Om det inte är uppenbart för den studerande att han har uppvisat en reaktion och han bara fortsätter att läsa, säger orduppklararen: ”Stopp. Finns det något ord eller någon symbol där som du inte förstod?” Det är orduppklararens uppgift att styra den studerande till missförståndet. Det finns antingen vid eller före den punkt där den icke-optimala reaktionen ägde rum. Poängen är att den studerande måste styras till ordet. Sedan slår man upp det.
Kanske den studerande klarar av att genast upptäcka det ord han har missförstått och tala om för orduppklararen vilket det är. Men han kan också ha svårt att finna det, så att orduppklararen måste hjälpa honom.
Orduppklararen hjälper den studerande genom att få honom att leta tidigare och tidigare i texten, från den punkt där han reagerade, tills det missförstådda ordet hittas. Orduppklararen kan också stickprovskontrollera den studerande. Detta innebär att man väljer ord från de textavsnitt som den studerande redan har läst och kontrollerar dem med honom, för att se om han kan definitionerna på dessa ord. Orduppklararen skulle välja ett tidigare ord och bara fråga: ”Vad är definitionen av _________?”
Om den studerande är osäker på något ord eller ger en felaktig definition på det, tar man upp ordet och klarar upp det i ordboken.
7. Klara upp ordet.
När missförståndet har hittats, måste det klaras upp till fullo i ordboken. Använd proceduren i ”Stegen för att klara upp ett ord” som beskrivs i artikeln ”Att klara upp ord. ”
8. Läs om meningen.
Orduppklararen ber sedan den studerande att läsa om meningen i den text där det missförstådda ordet eller den missförstådda symbolen upptäcktes. Den studerande gör så, och förutsatt att han läser meningen riktigt med förståelse, så fortsätter han att läsa texten. Om ytterligare icke-optimala reaktioner uppträder, åtgärdar man dem genom att lokalisera nästa missförstådda ord, och klarar upp det, enligt ovan.
9. Fortsätt med orduppklaringsmetoden ”Att läsa högt” tills hela texten är genomgången.
Orduppklaringsmetoden ”Att läsa högt” fortsätts tills texten som ska orduppklaras är genomgången.
Vid den här punkten, när två studerande gör orduppklaringsmetoden ”Att läsa högt” med varandra, byter de och den studerande som nyss blivit orduppklarad blir orduppklarare.
Den studerande går igenom samma textavsnitt och går sedan vidare till nästa avsnitt som inte lästs ännu.
De turas om på det här sättet och orduppklarar avsnitt för avsnitt, tills de båda har avslutat hela texten.
Varningar och tips
Det händer ibland att studerande som gör orduppklaring råkar i gräl eller blir upprörda. Om detta händer, då vet man att endera av två saker har skett, antingen:
1. Att ”missförstådda ord” som faktiskt var förstådda tvingades på den studerande, eller
2. Att faktiska missförstådda ord inte upptäcktes och gicks förbi.
Man kan rensa upp alla felaktigt uppslagna ord, genom att fråga den studerande om han tvingades slå upp ord som han förstod. Om så är fallet, lyser den studerande upp och berättar om det eller de ord, som han felaktigt tvingades klara upp. När detta är avklarat, kan orduppklaringen återupptas.
Om det ovanstående inte löser problemet, vet man att missförstådda ord har missats. Få orduppklararen att föra den studerande tillbaka i texten till den punkt där det sist gick bra för honom, och sedan fortsätta framåt igen – varunder han följer proceduren för orduppklaringsmetoden ”Att läsa högt” – och upptäcker de missade missförstådda orden. Vanligtvis finner man att flera missförstådda ord har missats, inte bara ett.
Slutresultatet av orduppklaringsmetoden ”Att läsa högt”, väl utförd, är en studerande som är säker på att han inte har några missförstådda ord i ett visst material, så att han lätt kan studera materialet och tillämpa det.
Orduppklaringsmetoden ”Att läsa högt” är en fantastisk civilisationsräddare.
Det är absolut nödvändigt att ordupplaringsmetod ”Att läsa högt” görs korrekt, exakt så som anges.