KURSUPPGIFT >> 1. Läs ”Hur man handskas med förvirring i arbetslivet”.

HUR MAN HANDSKAS MED FÖRVIRRING I ARBETSLIVET

Man skulle kunna fås att tro att det finns något förvirrande i att styra sin väg genom arbetslivet. Och förvirring existerar för den som inte är utrustad med vägvisare och kartor.

Ens intryck av ”förvirring” tycks vara befogat när man betraktar de många faktorer som kan störa ens liv och undergräva ens trygghet. Och det kan i sanning sägas att alla svårigheter i grunden är förvirringar. Med ett tillräckligt stort hot och tillräckligt många okända faktorer framför sig duckar man med huvudet och blint försöker slå sig igenom. Man har överväldigats av förvirringar.

Tillräckligt många olösta problem bildar till slut en jättelik förvirring. Då och då får arbetaren tillräckligt många motstridiga order på arbetet för att göra honom förvirrad. En modern anläggning kan skötas så illa att alltihop framstår som en väldig förvirring, omöjlig att lösa.

Tur är den lösning som man vanligen tillgriper i en förvirring. Om krafterna omkring en tycks alltför stora, kan man alltid ”lita på turen”. Med tur menar vi ”ett öde som inte bestäms av en själv”. Om man släpper greppet om en bilratt och hoppas på att turen skall hålla bilen kvar på vägen, blir man ofta besviken. Och likadant är det i livet. Om man lämnar saker åt slumpen, är det mindre troligt att de reder ut sig på egen hand.

Man har sett en vän blunda för inkassobreven och bita ihop tänderna i hopp om att han skall vinna på travet och därigenom lösa alla sina problem. Man har känt människor som har skött sina liv på det sättet i åratal. En av den engelske romanförfattaren Charles Dickens härliga gestalter hade faktiskt som sin hela filosofi att ”vänta på att något skulle dyka upp”. Men även om vi medger att turen är en mäktig faktor, är den bara nödvändig mitt i en strid ström av förvirrande faktorer. Om man måste ha tur för att klara sig igenom något, då innebär det att man inte längre sitter bakom ratten i sin bil. Och det innebär också att man har att göra med en förvirring.

Det kan alltså vara bra att förstå exakt vad en förvirring är och hur den kan lösas.

Förvirring och det stabila datumet

En förvirring kan definieras som ”vilken samling faktorer eller omständigheter som helst som inte tycks ha någon omedelbar lösning”.

Mera allmänt uttryckt:

EN FÖRVIRRING I DETTA UNIVERSUM ÄR SLUMPMÄSSIG RÖRELSE.

Om du stod mitt på en livligt trafikerad gata, skulle du antagligen känna dig förvirrad av all rörelse som svischade förbi runt omkring dig. Om du stod i en häftig storm, med löv och papper flygande förbi, skulle du antagligen känna dig förvirrad.

Är det möjligt att verkligen förstå en förvirring? Existerar det någonting sådant som en ”förvirrings struktur”? Ja, det gör det.

Om du var växeltelefonist och fick in tio samtal på en gång, skulle du kanske känna dig förvirrad. Men finns det någon lösning på situationen?

Om du var förman på en verkstad och stod inför tre nödsituationer och en olyckshändelse, alla på en gång, skulle du kanske känna dig förvirrad. Men finns det någon lösning på detta?

En förvirring är en förvirring endast så länge som alla partiklarna är i rörelse. En förvirring är en förvirring endast så länge som ingen faktor är klart avgränsad eller förstådd.

Förvirring är den grundläggande orsaken till dumhet. För den dumme är alla saker förvirrade utom de som är mycket enkla. Om man kände till förvirringens struktur skulle man alltså bli intelligentare, hur intelligent man än var.

Om du någon gång har varit tvungen att undervisa någon ung ambitiös person som inte var alltför begåvad, förstår du detta mycket väl. Du försöker förklara hur si eller så fungerar. Du går igenom det om och om och om igen. Sedan släpper du honom lös och han ställer omedelbart till en fullständig röra. Han ”förstod inte”, han ”fattade inte”. Man kan förenkla sin förståelse av hans missförstånd genom att säga, helt riktigt: ”Han var förvirrad.”

I de fall utbildning misslyckas beror det i nittionio fall av hundra på att den studerande var förvirrad. Och när ett misslyckande nalkas, inte bara i arbetslivet utan även i livet i allmänhet, har det på ett eller annat sätt sitt ursprung i förvirring. För att lära sig något om maskiner eller kunna leva livet, måste man antingen kunna tåla förvirringen eller lösa upp den.

Vi har inom Scientologi en viss grundsats om förvirring. Den kallas:

GRUNDSATSEN OM DET STABILA DATUMET.

Om du såg en väldig massa papperslappar virvla omkring i ett rum, skulle det se ut som ett virrvarr tills du utsåg en papperslapp till att vara den papperslapp i förhållande till vilken allting annat var i rörelse. Med andra ord kan en förvirrande rörelse förstås genom att man uppfattar en sak som orörlig.

I en ström av trafik skulle allting vara förvirring, såvida du inte kunde uppfatta en bil som orörlig i förhållande till de andra bilarna och på så sätt se de andra bilarna i förhållande till denna.

Växeltelefonisten som får tio samtal på en gång löser förvirringen genom att utse ett samtal – med rätta eller inte – till att vara det första samtalet som får hennes uppmärksamhet. Förvirringen av ”tio samtal på en gång” blir mindre förvirrande i samma ögonblick som hon väljer ut ett samtal som det som skall besvaras.

Förmannen i verkstaden, som ställs inför tre nödsituationer och en olyckshändelse, behöver bara välja ut det som han först skall ta itu med för att starta det förlopp som återställer ordningen.

Till dess att man väljer ut ett datum, en faktor, en enskild sak i en förvirring av partiklar, fortsätter förvirringen. Denna enda sak som väljs ut och används blir det stabila datumet för återstoden.

För att uttrycka det mer exakt: Varje kunskapsområde är uppbyggt på ett datum. Detta är dess stabila datum. Ogiltigförklarar man det, så rasar hela kunskapsområdet. Ett stabilt datum behöver inte vara det datum som är rätt. Det är helt enkelt det datum som hindrar saker från att befinna sig i förvirring och i förhållande till vilket andra data är inordnade.

En förvirring existerar när alla partiklar är i rörelse.

Det blir mindre förvirrande när en sak väljs ut och blir det stabila datumet för alla övriga partiklar.

När du lärde den unge ambitiöse personen hur man använder en maskin och han inte lyckades förstå dina anvisningar, berodde detta alltså på att han saknade ett stabilt datum. Man måste först få honom att förstå ett faktum. När han begriper detta, kan han begripa andra. I varje förvirrad situation är man alltså dum eller förvirrad, tills man helt har förstått ett faktum eller en sak.

Även om en förvirring verkar stor och svår att få bukt med, är den sammansatt av data eller faktorer eller partiklar. De har delar. Se till att förstå en del eller lokalisera den grundligt. Se sedan hur de andra delarna fungerar i förhållande till den och därmed har du stabiliserat förvirringen. Och genom att sätta andra saker i förhållande till vad du har förstått, bemästrar du snart förvirringen i dess helhet.

När man lär en pojke att sköta en maskin, skall man inte överösa honom med en ström av data och sedan påpeka hans misstag – det är förvirring för honom, det får honom att reagera dumt. Finn en inträdespunkt för hans förvirring, ett datum. Tala om för honom: ”Det här är en maskin.” Det kan hända att alla instruktionerna slungades mot någon som inte hade någon verklig visshet, ingen verklig ordning på tillvaron. ”Det här är en maskin”, säger man. Och låt honom sedan förvissa sig om det. Låt honom känna på den, plocka med den, putta på den. ”Det här är en maskin”, säger man till honom. Och man skulle häpna över hur lång tid det kan ta, men man häpnar likaså över hur hans visshet ökar. Av alla de komplicerade saker han måste lära sig för att sköta den måste han känna till ett datum först. Det är inte ens viktigt vilket datum han först lär sig ordentligt, utöver det faktum att det är bäst att lära honom ett enkelt grundläggande datum. Man kan visa honom vad maskinen gör, man kan förklara slutprodukten för honom, man kan tala om för honom varför han valts ut till att sköta denna maskin. Men man måste göra ett grundläggande datum klart för honom, annars kommer han att tappa bort sig i förvirring.

Förvirring är ovisshet. Förvirring är dumhet. Förvirring är otrygghet. När du tänker på ovisshet, dumhet och otrygghet, tänk då på förvirring så har du det helt klart för dig.

Vad är då visshet? Avsaknad av förvirring. Vad är då intelligens? Förmåga att handskas med förvirring. Vad är då trygghet? Förmågan att ta sig igenom eller runt förvirring eller att bringa ordning i förvirring. Visshet, intelligens och trygghet är avsaknad av förvirring eller förmåga att handskas med förvirring.

Hur passar tur in i förvirring? Tur är förhoppningen att någon okontrollerad slump skall klara en igenom. Att räkna med tur är att överge kontrollen. Det är apati.

Kontroll och förvirring

Det finns ”bra kontroll” och ”dålig kontroll”. Skillnaden mellan dem är visshet och ovisshet.Bra kontroll är säker, bestämd och förutsägbar. Dålig kontroll är osäker, ombytlig och oförutsägbar. Med bra kontroll kan man vara säker. Med dålig kontroll är man aldrig säker.

En förman som låter en regel gälla idag men inte imorgon, som tvingar George att lyda men inte James, utövar dålig kontroll. I denne förmans kölvatten följer ovisshet och otrygghet, vilka personliga egenskaper han än har.

Eftersom det kan finnas så mycket osäker, dum kontroll, börjar några av oss att tro att all kontroll är dålig. Men detta är mycket långt ifrån sant. Kontroll är nödvändigt, om man vill få någon ordning alls på förvirringar. För att göra något över huvud taget, måste man åtminstone i viss mån kunna kontrollera saker, sin kropp och sina tankar.

En förvirring skulle kunna kallas en ”okontrollerad slumpmässighet”. Endast de som kan utöva någon kontroll över denna slumpmässighet kan handskas med förvirringar. De som inte kan utöva kontroll ger i själva verket upphov till förvirringar.

Skillnaden mellan bra och dålig kontroll blir då mera uppenbar. Skillnaden mellan bra och dålig här är en gradskillnad. En grundlig bestämd kontroll kan förutses av andra. Därför är det bra kontroll. En obestämd, slapp kontroll kan inte förutses. Därför är det dålig kontroll. Avsikt har också något med kontroll att göra. Kontroll kan användas för konstruktiva ändamål eller destruktiva ändamål. Men man kommer dock att upptäcka att när destruktiva ändamål avses, är det dålig kontroll som används.

Det finns alltså en hel del att säga om hela det här ämnet förvirring. Du kanske finner det ganska underligt att själva förvirringen här används som måltavla. Men du kommer att se att det är en utmärkt gemensam nämnare för allt som vi betraktar som ont i livet. Och om man kan bli herre över förvirringar, frigörs ens uppmärksamhet till förmån för konstruktiv verksamhet. Så länge som man förvirras av förvirringar, är destruktiva saker det enda man kan tänka på – vad man helst vill göra är att förstöra förvirringen.

Vi skall alltså först lära oss hur man förstör förvirringar. Och vi finner att detta är något ganska enkelt.

När alla partiklar tycks vara i rörelse, stoppa då en och se hur de andra rör sig i förhållande till denna, så ser du att förvirringen har avtagit. När man har antagit en partikel som ett stabilt datum, kan de andra fås att falla på plats. På så sätt kan en nödsituation, en maskin, ett arbete eller livet självt betraktas och bli förstått och man kan vara fri.

Vi skall ta en titt på hur det här fungerar. Det finns ett antal saker som kan påverka att man får, behåller och förbättrar ett arbete. Man kan handskas med hela detta problem på det sätt som folk för det mesta gör, genom att i problemet införa det enda datumet: ”Jag kan skaffa och behålla ett jobb.” Genom att man klamrar sig fast vid denna som en enda övertygelse, får förvirringar och otryggheter i livet mindre verkan och blir mindre förvirrande.

Men anta att man har gjort det här: Utan att vidare undersöka problemet, bet man som ung ihop tänderna, blundade och sade: ”Jag kan få och behålla ett jobb, vad som än händer. Därför skall jag inte länge oroa mig för ekonomin i livet.” Nå, det var ju fint.

Senare avskedades man utan förvarning. Man var utan arbete i tio veckor. Även om man fick ett nytt jobb, kände man sig därefter mindre trygg, mindre självsäker. Och låt säga att någon olyckshändelse inträffade och att man stod utan arbete igen. Återigen arbetslös kände man sig ännu mindre självsäker, ännu mindre trygg. Varför?

Vi skall ta en titt på den motsatta sidan av denna Grundsats om det stabila datumet. Om vi gör det, lär vi oss att förvirringar hålls i schack av stabila data och när det stabila datumet rubbas infinner sig förvirringen på nytt.

Vi skall föreställa oss en stoppad förvirring. Den är ännu utspridd, men den är stoppad. Vad stoppade den? Antagandet av ett stabilt datum. Säg att man hade det väldigt besvärligt hemma med svärmor. En dag efter ett gräl stegade man ut och slogs av den briljanta idén: ”Alla svärmödrar är onda.”

Detta var ett beslut. Detta var ett stabilt datum som man, med rätt eller orätt, hade antagit i en förvirring. Genast kände man sig bättre till mods. Man kunde nu handskas med eller leva med problemet. Man visste att ”alla svärmödrar var onda”. Det var inte sant, men det var ett stabilt datum.

Så en dag när man var i knipa, steg svärmor troget fram och betalade inte bara hyran utan den där andra skulden också. Genast kände man sig mycket förvirrad. Denna goda gärning borde inte ha varit något som förde in förvirring. Hade hon inte löst problemet, när allt kom omkring? Så varför känner man sig upprörd över det? Därför att det stabila datumet har rubbats. Hela förvirringen i det gamla problemet träder i verksamhet igen, på grund av att det stabila datumet visade sig vara falskt.

Det enda man behöver göra för att göra någon förvirrad är att lokalisera dennes stabila data och invalidera dem. Man behöver bara rubba dessa få stabila data, genom att kritisera eller motbevisa dem, för att återigen aktivera en persons alla förvirringar.

Stabila data behöver nämligen inte vara sanna. De antas helt enkelt. När de har antagits, betraktar man sedan övriga data i förhållande till dem. Därför har antagandet av vilket stabilt datum som helst en benägenhet att upphäva den förvirring det gäller. Men om detta stabila datum rubbas, invalideras eller motbevisas, då står man åter där med sin förvirring. Naturligtvis är det enda man behöver göra att anta ett nytt stabilt datum eller sätta det gamla stabila datumet på plats igen, men man måste kunna Scientologi för att smidigt kunna åstadkomma detta.

Låt säga att man inte har några farhågor för landets ekonomi, tack vare en hjältemodig politiker som gör sitt bästa. Denne man är det stabila datumet för alla ens förvirringar i fråga om landets ekonomi. Därför ”oroar man sig inte”. Men en dag rubbas han som datum av omständigheterna eller av politikerns fiender. De ”bevisar” att han i själva verket är ohederlig. Då blir man återigen orolig för landets ekonomi.

Kanske man lade sig till med någon filosofi därför att talaren verkade vara en så trevlig karl. Sedan bevisar någon grundligt för en att talaren i själva verket är en tjuv eller något ännu värre. Man antog filosofin därför att man behövde lite sinnesro. Att invalidera talaren återinför alltså genast den förvirring som man ursprungligen stod inför.

All right. När vi var unga betraktade vi förvirringen i arbetets värld och höll tillbaka alltihop genom att bistert konstatera: ”Jag kan skaffa och behålla ett jobb.” Det var det stabila datumet. Vi fick också ett jobb. Men vi fick sparken. Förvirringen i arbetslivet blev då mycket förvirrande. Om man bara har det enda stabila datumet ”Jag kan skaffa och behålla ett jobb”, då kommer man säkerligen att tillbringa några förvirrade perioder i sitt arbetsliv. Ett mycket, mycket bättre stabilt datum vore: ”Jag förstår mig på livet och arbeten. Därför kan jag skaffa, behålla och förbättra dem.”

Förvirring behöver inte vara en oundviklig och bestående del av ens arbetsliv. Genom att använda sig av grundsatsen om det stabila datumet kan man successivt bringa ordning och förståelse i vilken situation som helst.

vänta på att något ska dyka upp:

syftar på en livsfilosofi som uppvisas av figuren Wilkins Micawber, från den välkända 1800-talsromanen David Copperfield, av den engelske författaren Charles Dickens (1812–1870). Micawber, som är en vän till David Copperfield, kommer på många idéer för hur man blir rik, och även om hans försök misslyckas, ger han aldrig upp, och förblir övertygad om att någonting ska ”dyka upp”.

vänta på att något ska dyka upp:

syftar på en livsfilosofi som uppvisas av figuren Wilkins Micawber, från den välkända 1800-talsromanen David Copperfield, av den engelske författaren Charles Dickens (1812–1870). Micawber, som är en vän till David Copperfield, kommer på många idéer för hur man blir rik, och även om hans försök misslyckas, ger han aldrig upp, och förblir övertygad om att någonting ska ”dyka upp”.

vänta på att något ska dyka upp:

syftar på en livsfilosofi som uppvisas av figuren Wilkins Micawber, från den välkända 1800-talsromanen David Copperfield, av den engelske författaren Charles Dickens (1812–1870). Micawber, som är en vän till David Copperfield, kommer på många idéer för hur man blir rik, och även om hans försök misslyckas, ger han aldrig upp, och förblir övertygad om att någonting ska ”dyka upp”.

vänta på att något ska dyka upp:

syftar på en livsfilosofi som uppvisas av figuren Wilkins Micawber, från den välkända 1800-talsromanen David Copperfield, av den engelske författaren Charles Dickens (1812–1870). Micawber, som är en vän till David Copperfield, kommer på många idéer för hur man blir rik, och även om hans försök misslyckas, ger han aldrig upp, och förblir övertygad om att någonting ska ”dyka upp”.

Charles Dickens (1812–1870), populär engelsk författare som skrev om 1800-talets samhälle, och vars berättelser ofta skildrade excentriska personer.

vänta på att något ska dyka upp:

syftar på en livsfilosofi som uppvisas av figuren Wilkins Micawber, från den välkända 1800-talsromanen David Copperfield, av den engelske författaren Charles Dickens (1812–1870). Micawber, som är en vän till David Copperfield, kommer på många idéer för hur man blir rik, och även om hans försök misslyckas, ger han aldrig upp, och förblir övertygad om att någonting ska ”dyka upp”.

en praktisk religion som har att göra med studiet av kunskap som, genom tillämpning av dess teknologi, kan åstadkomma önskvärda förändringar i förhållanden i livet. Den utvecklades under ett tredjedels sekel av L. Ron Hubbard. Ordet Scientologi kommer från det latinska ordet scio (att veta, i ordets fulla bemärkelse) och det grekiska ordet logos (studiet av). Scientologi definieras vidare som studiet och behandlingen av anden i förhållande till sig själv, universa och annat liv.

vänta på att något ska dyka upp:

syftar på en livsfilosofi som uppvisas av figuren Wilkins Micawber, från den välkända 1800-talsromanen David Copperfield, av den engelske författaren Charles Dickens (1812–1870). Micawber, som är en vän till David Copperfield, kommer på många idéer för hur man blir rik, och även om hans försök misslyckas, ger han aldrig upp, och förblir övertygad om att någonting ska ”dyka upp”.

vänta på att något ska dyka upp:

syftar på en livsfilosofi som uppvisas av figuren Wilkins Micawber, från den välkända 1800-talsromanen David Copperfield, av den engelske författaren Charles Dickens (1812–1870). Micawber, som är en vän till David Copperfield, kommer på många idéer för hur man blir rik, och även om hans försök misslyckas, ger han aldrig upp, och förblir övertygad om att någonting ska ”dyka upp”.

vänta på att något ska dyka upp:

syftar på en livsfilosofi som uppvisas av figuren Wilkins Micawber, från den välkända 1800-talsromanen David Copperfield, av den engelske författaren Charles Dickens (1812–1870). Micawber, som är en vän till David Copperfield, kommer på många idéer för hur man blir rik, och även om hans försök misslyckas, ger han aldrig upp, och förblir övertygad om att någonting ska ”dyka upp”.

vänta på att något ska dyka upp:

syftar på en livsfilosofi som uppvisas av figuren Wilkins Micawber, från den välkända 1800-talsromanen David Copperfield, av den engelske författaren Charles Dickens (1812–1870). Micawber, som är en vän till David Copperfield, kommer på många idéer för hur man blir rik, och även om hans försök misslyckas, ger han aldrig upp, och förblir övertygad om att någonting ska ”dyka upp”.

vänta på att något ska dyka upp:

syftar på en livsfilosofi som uppvisas av figuren Wilkins Micawber, från den välkända 1800-talsromanen David Copperfield, av den engelske författaren Charles Dickens (1812–1870). Micawber, som är en vän till David Copperfield, kommer på många idéer för hur man blir rik, och även om hans försök misslyckas, ger han aldrig upp, och förblir övertygad om att någonting ska ”dyka upp”.