Om man inte har någon förtrogenhet med hur en scen (ett område) borde vara, kan man inte med lätthet se outpoints (ologiska data) i den/det.
Detta är vad som också kan kallas en ideal scen eller situation. Om man inte känner till den ideala scenen eller situationen, så är det inte troligt att man skulle kunna observera icke ideala punkter i den.
Låt oss skicka ut en bonde på havet. I lätt vind, med knarrande rår och bommar och vattnet som slår mot skrovet, är han säker på att skeppet ska sjunka. Han har ingen förtrogenhet med hur det ska låta eller se ut, så han missar alla verkliga outpoints och tar kanske alla pluspoints för outpoints.
Under en lugn och vacker dag ser han sålunda en lastbåt komma inom 150 meters håll på sidan och slår full back, och han tycker allt är utmärkt.
En erfaren styrman skulle förtvivlat försöka undvika kollision, men allt vad bonden skulle tänka på var att styrmannen var ohyfsad! Bonden, som saknade all förtrogenhet med havet och inte hade någon uppfattning om den ideala scenen vad gäller smidigt manövrerande, skulle knappast se verkliga outpoints såvida han inte drunknade. En erfaren sjöman däremot, förtrogen med scenen i alla former, ser en outpoint i varje liten ologiskhet.
Å andra sidan skulle sjömannen på bondgården fullkomligt missa rosten på vetet och en öppen grind, och inte se några outpoints på gården vilket bonden visste skulle leda till gårdens undergång.
Regeln är:
EN PERSON MÅSTE HA EN IDEAL SCEN MED VILKEN HAN KAN JÄMFÖRA DEN RÅDANDE SCENEN.
Om en medarbetare inte har någon idé om hur en verklig organisation ska skötas, missar han uppenbara outpoints.
Man ser exempel på detta när en erfaren orgperson försöker peka ut för en grön medarbetare (som inte har den ideala scenen eller någon förtrogenhet) vad som är ute. Den oerfarne medarbetaren fixar motsträvigt vad han blir tillsagd att göra men lägger av i samma ögonblick som den erfarne lämnar orgen. Med brist på förtrogenhet och en ideal scen i en perfekt org, ser den gröne medarbetaren inga fel och inte vad som är rätt heller!
Konsekvenserna av detta är i sig själva ologiska. Man ser en outbildad exekutiv skjuta all produktiv personal och lämna de dåliga hattarna (opålitliga eller värdelösa personer) ifred. Hans felaktiga ideala scen skulle vara, låt oss säga, en tyst org. Så han skjuter alla som gör någonting eller som kräver något. Han ignorerar statistiker. Han ignorerar helt och hållet sådant som han skulle vara vaksam på, därför att han har en felaktig ideal scen och ingen förtrogenhet med en korrekt scen.
Fel vid observation
När scenen inte är bekant måste man titta noggrant för att bli medveten om saker. Du har sett turister som gör detta. Ändå ”ser” den sedan länge bofaste långt mer än vad turisterna gör när han går rakt fram på gatan.
Det är lätt att göra novellen förvirrande med ”viktiga fakta”. Ett faktum som ”Det var en varm dag för att vara vinter” är användbart bara när det visar sig att allting faktiskt frös till den dagen, eller att det indikerar någon annan outpoint.
De flesta felen när det gäller observation görs för att man inte känner till det ideala i scenen eller att man inte har förtrogenhet med den.
Det finns emellertid andra felkällor.
”Att vara resonlig” är den vanligaste försyndelsen. T.ex. dubbar (anta eller ha en falsk, förvillande förnimmelse av) människor in en saknad del i en sekvens, i stället för att se att den faktiskt saknas. Ett falskt datum antas existera därför att en sekvens är felaktig eller har ett saknat steg.
Det är skrämmande att se hur lätt människor tar till sig en indubbning. Anledningen är att en ologisk sekvens är obehaglig. För att befria sig från obehagskänslan, förvränger de sin egen observation genom att ignorera outpointen, och dra slutsatsen att det är någonting annat.
Korrekt observation
Vissa förhållanden måste finnas för att exakt observation ska kunna ske.
Först är det redskapen när det gäller perception, antingen det är genom kommunikation på avstånd över vissa kommunikationslinjer; eller genom att direkt titta, känna eller erfara.
Det andra är en ideal scen så som scenen eller området borde vara.
Det tredje är förtrogenhet med hur sådana scener är, när saker går bra eller dåligt.
Det fjärde är att förstå pluspoints, eller saker som är rätt när de är närvarande.
Det femte är att känna till outpoints (alla typerna) när de uppträder.
Det sjätte är snabb förmåga att analysera data.
Det sjunde är förmågan att analysera situationen.
Det åttonde är villigheten att mer noggrant inspektera området med outness.
Sedan måste man ha kunskapen och tillräcklig föreställningsförmåga för att hantera.
Man skulle kunna kalla det ovanstående för observationscykeln. Om man kallar hantera för nummer 9 så skulle det vara cykeln för kontroll. Om man är utbildad att uppfatta alla variationer av outpoints (ologiskheter) och studerar för att uppfatta en ideal scen samt får förtrogenhet med scenen eller typen av område, skulle ens förmåga att observera och hantera saker uppfattas som i det närmaste övernaturliga.